Hjälp barnet att hantera sin bakrund som barn till en könscellsdonator
Innehållsförteckning
Hjälp barnet att hantera sin bakrund som barn till en könscellsdonator
För ett barn som fötts med hjälp av donerade könsceller är det viktigt att redan i ett tidigt livsskede få information och kunskap om sin bakgrund. Det här betyder i praktiken att det lönar sig att börja prata med barnet om dess bakgrund redan i spädbarnsåldern.
Många föräldrar upplever det i själva verket lätt att tala med sin baby. Babyn ifrågasätter inte och ställer heller inte några frågor och föräldern kan i lugn och ro leta sig fram till vilka ord och uttryck som känns naturliga då det gäller att berätta om donationsbehandlingarna.
Barn som fått veta om sin bakgrund i låg ålder förhåller sig enligt forskningen oftast neutralt och nyfiket till saken. Barnen har en känsla av att de alltid känt till saken, och det faktum att de fötts med hjälp av en köncellsdonator är en naturlig del av familjens och barnens historia. Forskningen visar att det är i barnets intresse att man berättar öppet om saken så tidigt som möjligt.
Minneslista för dej som planerar att förklara för barnet vad det innebär att vara donatorsbarn
- Välj en lugn och rofylld situation, till exempel i samband med en sagostund.
- Ett litet barn behöver en så enkel och kort förklaring som möjligt.
- Var lyhörd för eventuella frågor från barnet.
- Var sensitiv beträffande barnets känslor och reaktioner.
- Det är också möjligt att framföra saken i form av en berättelse eller i sagoform. Barn kommer bättre ihåg sådant som berättas som en saga. Ta hjälp av sagoböcker och pekböcker.
- Det går inte att misslyckas med det du berättar, och du kan återkomma till saken om och om igen.
Att berätta för ett litet barn
- Berätta sanningen, men bara så mycket fakta som barnet behöver. Ta som regel att ge så enkla svar som möjligt på barnets frågor.
- Anpassa det du berättar enligt barnets ålder och utveckligsstadium, lämna detaljer till en senare tidpunkt.
- Berätta för ditt barn hur viktigt det här är för dig. Ta barnets frågor och svar på allvar och uppmuntra barnet att ställa flera frågor.
- Försäkra dig om att barnet förstår att det inte är fråga om en hemlighet.
- Ta vid lämpligt tillfälle upp ämnet igen och dubbelkolla att barnet har förstått vad det var ni pratade om.
-
Du kan tillsammans med barnet titta på bilderböcker som illustrerar hur bebisen växer i magen. Berätta om “bebisfröet” och att mammas mage är “bebisfröets” hem.
- Då barnet växer och blir äldre kan du – alltid på barnets nivå – fortsätta bygga vidare på berättelsen som ni började på när barnet var bebis. Berätta att bebisen först är ett ett bebisfrö som växer i livmodern i mammas mage och kommer ut genom mammas vagina. Det är alltid lättare att berätta när man som förälder hittar och identifierar ord som passar en själv bäst.
Att beakta när du berättar för ett barn i skolåldern
- Samtalet kan inledas med att tala om att familjer kan se ut på många olika sätt. Antagligen har barnet redan egna erfarenheter av detta.
- Möjligtvis behandlas olika släktskapsrelationer, släktträd osv i skolan. I samband med det kan det vara lämpligt att ta upp ämnet med barnet. Det kan vara bra att informera läraren så att det inte kommer som en överraskning om barnet själv nämner sin bakgrund som donatorsbarn.
- Hur barnen förhåller sig till saken varierar. En del påverkas nästan inte alls, andra kan vara mycket nyfikna. Det finns också de som genast börjar fundera på om de eventuellt har några syskon.
-
Barnen blir medvetna om att de är annorlunda. På emotionell nivå kan de vägra medge att de är annorlunda, de kan bli arga eller fästa överdriven vikt vid saken. Barnet kan till exempel understryka att hen har endast en mamma eller pappa, eller helt och hållet förneka att det blivit till med hjälp av donationsbehandling. Då barnets förmåga till logiskt tänkande utvecklas börjar barnet förstå hur det hänger ihop, och att en könscellsdonator ingår i berättelsen om hur barnet kommit till.
- Det är viktigt att skapa en öppen och trygg atmosfär. Det är avgörande att lyssna på barnet och att ge barnet åldersanpassade svar på frågor om till exempel födsel, befruktning, samlag osv.
Att beakta när du berättar för en ung/vuxen person
- Berätta på ett sådant sätt att den unga förstår att det inte är något att skämmas över.
- Var angelägen om att den unga förstår att detta faktum inte på något sätt förändrar vem hen är: Hen är samma människa som tidigare och tillhör samma familj som förut.
- Tonfallet har stor betydelse. Betona att detta inte är någon hemlighet.
- Förbered dig på att berätta varför du så länge har hemlighållit saken.
- Var tillgänglig för den unga som stöd för hens grubblerier.
Barnens tankar om sitt eget ursprung
Största delen av barnen förhåller sig neutralt eller positivt till sin bakrund; de upplever att de har varit särskilt önskade och efterlängtade. Särskilt de barn som upplever att de alltid känt till sin bakgrund och som har ett nära förhållande till sina föräldrar tycker att det att de blivit till med hjälp av en könscellsdonator är neutralt och helt ok. De ungdomar som har fått veta om sitt ursprung först efter 18-årsdagen beskriver känslor av ilska, bedrägeri och bestörtning oftare än de som tidigt har fått vetskap om sitt ursprung.
Barnens sätt att förhålla sig till könscellsdonatorn
Många undersökningar visar att det främsta motivet för att få reda på donatorns identitet är nyfikenhet; man vill veta vem donatorn är. För barnen har det varit viktigt att få information angående donatorns utseende, karaktärsdrag och hälsotillstånd; ofta är barnen också nyfikna på att veta om donatorn har barn. De som blivit till via donationsbehandlingar har ett behov att känna till den genetiska släktens hälsohistoria för att kunna veta något om sin egen (och de egna barnens) benägenhet att insjukna i vissa ärftliga sjukdomar. Barnen har förklarat att detaljerade uppgifter om donatorn hjälper dem att bilda en mer helhetsmässig självbild. .
Lagen om assisterad befruktning ger barnet rätt till information
Finlands lag om assisterad befruktning trädde i kraft 2007. I enlighet med konventionen om barnets rättigheter utgår lagen från barnets bästa och tryggar barnets rätt att känna till sitt ursprung. Enligt lagen om assisterad befruktning ska barnlöshetskliniken som har tagit emot en donation vidarebefordra könscellsdonatorns personuppgifter till Valviras register över donatorer. Valvira upprätthåller det så kallade Luoteri-registret för donerade könsceller och embryon som används för assisterad befruktning.
I registret sparas:
- Donatorns namn och personnummer
- Donatorns kodnummer
- Samtycke rörande identifiering av faderskap och återkallande av samtycke
- Om det är fråga om spermie/ägg/ eller embryodonation
Efter sin 18-årsdag har barnet rätt till information om donatorns identitet. Kliniken är skyldig att ge barnet information angående donatorn också i de fall då barnets föräldrar inte ger sitt samtycke. De första barnen som fötts till följd av assisterad befruktning enligt lagen som stiftades 2007 fyller 18 år 2025.
Obs! Även om donatorn skulle ha varit anonym är det bra om föräldern visar intresse att vara redo att utreda saken tillsammans med barnet. Utredningsarbetet kan inledas med att gemensamt fundera på vilka egenskaper barnet kan ha ärvt av donatorn. Tillsammans med barnet kan det också vara intressant att fundera på vilka drag som barnet ärvt av sina föräldrar.
Donatorn har inga rättigheter eller skyldigheter gentemot barnet. Donatorn kan heller inte få reda på vem mottagaren eller mottagarparet är. Mottagaren av donationen (föräldern)har inte rätt att få reda på donatorns identitet.
