På svenska

Innehållsförteckning

Pärlbandsprojektet

HELMINAUHA är ett STEA-finan­sie­rat pro­jekt (2019–2021) som syf­tar till att stöd­ja famil­jer som fått barn med hjälp av done­ra­de könscel­ler. Pro­jek­tet syf­tar till att ge föräl­drar­na dels infor­ma­tion och stöd i han­te­rin­gen av frå­gor i ans­lut­ning till bar­nets ursprung, dels bereds­kap att tala med bar­net om dess ursprung. Vid sidan av famil­jer med barn via könscells­do­na­tion­bet­jä­nar pro­jek­tet yrkes­folk, närståen­de till famil­jer­na, könscells­do­na­to­rer och dem som pla­ne­rar för behand­ling med done­ra­de könscel­ler. Verk­sam­he­ten går på fins­ka. 

Familj med hjälp av donerade könsceller 

Det gemen­sam­ma för alla föräl­drar som fått barn med hjälp av könscells­do­na­tion är assis­te­rad befrukt­ning med done­ra­de könscel­ler. Des­sa famil­jer är uni­ka i ett avseen­de: bar­net har sitt ursprung i done­ra­de cel­ler, vil­ket bety­der att dess gener till hälf­ten eller helt och hål­let härs­tam­mar utanför det egna parförhål­lan­det, från könscells­do­na­to­rer­na. Vid behand­lin­gen kan man använ­da ägg, sper­mier, både ägg och sper­mier eller ett embryo frå­nett par som genomgått fer­ti­li­tets­be­hand­ling. 

Könscells­do­na­torn kan vara antin­gen känd eller okänd för mot­ta­ga­ren. All behand­ling med done­ra­de cel­ler i Fin­land görs efter 2007 med hjälp av regi­stre­ra­de dona­to­rer och bar­net kan vid fyll­da 18 år få infor­ma­tion om dona­torns iden­ti­tet. Bar­nets föräl­drar har inte rätt till den­na infor­ma­tion. 

Att vara föräl­der till ett barn, som kom­mit till med done­ra­de könscel­ler, skil­jer sig på inget sätt från föräl­dras­kap i all­män­het. Föräl­drar­na upple­ver sitt föräl­dras­kap som ett helt nor­malt föräl­dras­kap och sin famil­je­var­dag som en helt van­lig barn­fa­miljs­var­dag. Vis­sa sär­drag är trots allt förk­nip­pa­de med bar­nets ursprung i done­ra­de könscel­ler och des­sa kom­mer all­tid att föl­ja bar­net och där­med också föräl­dern.  

Innan behandlingen med donerade könsceller inleds gör den som önskar sig barn klokt i att fundera på följande frågor:

  1. Vad tän­ker du om att du blir föräl­der med hjälp av könscells­do­na­tion? 
  2. Vad tän­ker du om att du inte kom­mer att veta allt om bar­nets gene­tis­ka arv?  
  3. Fat­ta­de du bes­lu­tet om att utnytt­ja done­ra­de könscel­ler till­sam­mans med din part­ner? Har i så fall din part­ner sam­ma tan­kar som du själv om bar­nets gene­tis­ka arv och om meto­den för att bli föräl­der?  
  4. Vad tän­ker du om öppen­het i frå­ga om ditt barns ursprung och om att bar­net ska få växa till med­ve­tan­de om sitt eget ursprung?  

Var och en som över­vä­ger behand­ling med done­ra­de könscel­ler får innan behand­lin­gen inleds genomgå råd­giv­ning, vars syf­te är att i sam­tal med en psy­ko­log behand­la frå­gor rela­te­ra­de till behand­lin­gen och till föräl­dras­kap via könscells­do­na­tion. Råd­giv­nin­gen tar upp bland annat juri­dis­ka, etis­ka och psy­ko­lo­gis­ka aspek­ter på könscells­do­na­tion.       

Kvin­na och man-par, kvinn­li­ga par och ensamståen­de kvin­nor kan få fer­ti­li­tets­be­hand­ling på pri­va­ta barn­lös­hetskli­ni­ker eller på uni­ver­si­tetss­juk­hus som erb­ju­der fer­ti­li­tets­be­hand­ling (HUS, TAYS, TYKS, OYS och KYS). Uni­ver­si­tetss­juk­husen har kun­nat ge des­sa behand­lin­gar sedan 2019. Via sjuk­huset på ditt eget områ­de kan du be om mer infor­ma­tion gäl­lan­de kri­te­rier­na för behand­ling. På kli­ni­ker­nas webb­saj­ter finns info om fer­ti­li­tets­be­hand­ling.  

En av fem ofrivilligt barnlös 

En av fem fin­län­da­re i fer­til ålder är ofri­vil­ligt barn­lös i något ske­de av sitt liv. Ofri­vil­lig barn­lös­het är all­tid en indi­vi­duell upple­vel­se som innehål­ler ett spekt­rum av käns­lor som sorg, läng­tan, frustra­tion, hopp och hopplös­het. Upple­vel­sen av barn­lös­het blir för mån­ga en av vuxen­li­vets störs­ta kri­ser. Sim­puk­ka ry är Fin­lands enda före­ning för ofri­vil­ligt barn­lö­sa och dri­ver de ofri­vil­ligt barn­lö­sas sak.  

 

Barnlösa kvinna och man-par 

Barn­lö­sa par kan ansö­ka om behand­ling med done­ra­de könscel­ler efter miss­lyc­kad genomgån­gen fer­ti­li­tets­be­hand­ling med parets egna könscel­ler. Men könscells­do­na­tion kan också vara den förs­ta och enda behand­lings­for­men, till exem­pel på grund av sjuk­dom. 

Paren har ofta en lång tid av barn­lös­het bakom sig. De har genomgått en lång och käns­lo­full resa fylld av hopp och hopplös­het, innan de övergår till alter­na­ti­vet med done­ra­de könscel­ler – eller ens till att över­vä­ga sådan behand­ling. Tan­ken på ett barn till vil­ket man inte har gene­tis­ka band kan först kän­nas främ­man­de och skräm­man­de. Mån­ga­han­da käns­lor kan också väc­kas av att part­nerns könscel­ler befruk­tas med en dona­tors könscel­ler. Behand­ling med done­ra­de könscel­ler ger emel­ler­tid paret en möj­lig­het att upple­va en gra­vi­di­tet, kvin­nan får föda bar­net själv och vara föräl­der från förs­ta stund. Gra­vi­di­tets­ti­den kan natur­ligt­vis vara före­nad med osä­ker­hets­käns­lor i stil med om jag duger som mam­ma eller pap­pa till det­ta barn eller om bar­net är helt och hål­let mitt. Som föräl­der till ett barn från ”gåvo­könscel­ler” besit­ter man inte den föräl­dras­ka­pets självklar­het som ett gemen­samt gene­tiskt ursprung ger, men föräl­dras­kap är trots allt i förs­ta hand en social rela­tion. Gener­nas bety­del­se ska inte över­vär­de­ras. Sam­ti­digt ska bar­nets rätt att kän­na till sitt eget ursprung och sin ursprungs­be­rät­tel­se res­pek­te­ras. 

 

Regnbågsfamiljer

Kvinn­li­ga par blir föräl­drar i med­ve­tan­de om att de inte kan få barn utan att utnytt­ja done­ra­de könscel­ler. För kvinn­li­ga par är inse­mi­na­tion den van­li­gas­te behand­lings­for­men, var­vid done­ra­de sper­mier spru­tas in i kvin­nans liv­mo­der. En annan behand­lings­form kan vara prov­rörs­befrukt­ning (IVF).  

Att tänka på före behandling med spermadonation:                     
  • Vil­ka käns­lor väcks hos den bio­lo­gis­ka mam­man res­pek­ti­ve den socia­la mam 
  • man av att gene­tis­ka band till bar­net kom­mer att sak­nas? 
  • Hur väljer/valde ni vem av er som ska bära bar­net? 
  • Vad sva­rar ni utomståen­de som frå­gar om dona­torn? 
  • Har ni sam­ma ins­täll­ning till att tala med bar­net om done­ra­de celler?

 

Diskutera och kom överens om åtminstone detta:                                                         
  • Frå­gor i ans­lut­ning till vård­na­den 
  • Föräl­drar­nas rol­ler och hur ni vill bli till­ta­la­de 
  • Avsiktsförkla­ring, det vill säga ett skrift­ligt avtal 

 

Sateen­kaa­ri­per­heet - Regnbågs­fa­mil­jer ry erb­ju­der infor­ma­tion och stöd för regnbågs­fa­mil­jer, läs mer här.  

 

Ensamstående mammor

Den som vill bli mam­ma på egen hand är en kvin­na som sak­nar part­ner, av eget val eller ofri­vil­ligt. Den som väl­jer att bli ensamståen­de mam­ma har van­li­gen bes­lu­tat sig för fer­ti­li­tets­be­hand­ling efter långt över­vä­gan­de. 

Ensamståen­de kvin­nor får fer­ti­li­tets­be­hand­ling antin­gen genom inse­mi­na­tion med done­ra­de sper­mier eller genom prov­rörs­befrukt­ning (IVF) med hjälp av done­ra­de sper­mier och kvin­nans egna ägg, eller even­tuellt done­ra­de ägg.  

 

Att fundera på för den som vill bli ensamstående mamma                                                    

Eko­no­misk trygg­het 

Räc­ker dina inkoms­ter till för att för­sör­ja två per­so­ner och för de ofö­rut­sed­da utgif­ter som ingår i var­je barn­fa­miljs var­dag? Upple­ver du själv att din eko­no­mis­ka ställ­ning är trygg och till­räcklig? 

Stöd­jan­de nät­verk 

Har du till­räckligt mån­ga vän­ner och släk­tin­gar som stö­der dig och hos vil­ka du kan söka hjälp med bar­navår­den? Fun­de­ra i för­väg på vem som kan skö­ta bar­net när du blir sjuk, är på arbets­re­sa eller behö­ver tid för dig själv och vila.  

Läng­tan efter barn 

Din läng­tan efter barn är star­ka­re än din vil­ja att fort­sät­ta att leta efter en part­ner. Läng­tan efter barn utgår från dig själv och hand­lar inte om att du vill upp­fyl­la andras öns­kemål, så som dina föräl­drars för­hopp­nin­gar om barn­barn.   

Käl­la för lis­tan: Befolk­ningsför­bun­dets webb­sajt.