Hjälp barnet att hantera sin bakrund som barn till en könscellsdonator

Innehållsförteckning

Hjälp barnet att hantera sin bakrund som barn till en könscellsdonator

För ett barn som fötts med hjälp av done­ra­de könscel­ler är det vik­tigt att redan i ett tidigt livss­ke­de få infor­ma­tion och kuns­kap om sin bakgrund. Det här bety­der i prak­ti­ken att det lönar sig att bör­ja pra­ta med bar­net om dess bakgrund redan i späd­barnsål­dern. Mån­ga föräl­drar upple­ver det i själ­va ver­ket lätt att tala med sin baby. Babyn ifrå­ga­sät­ter inte och stäl­ler hel­ler inte några frå­gor och föräl­dern kan i lugn och ro leta sig fram till vil­ka ord och utt­ryck som känns natur­li­ga då det gäl­ler att berät­ta om dona­tions­be­hand­lin­gar­na. Barn som fått veta om sin bakgrund i låg ålder förhål­ler sig enligt forsk­nin­gen oftast neut­ralt och nyfi­ket till saken. Bar­nen har en käns­la av att de all­tid känt till saken, och det fak­tum att de fötts med hjälp av en köncells­do­na­tor är en natur­lig del av famil­jens och bar­nens his­to­ria. Forsk­nin­gen visar att det är i bar­nets int­res­se att man berät­tar öppet om saken så tidigt som möj­ligt. 

Minneslista för dej som planerar att förklara för barnet vad det innebär att vara donatorsbarn 

  • Välj en lugn och rofylld situa­tion, till exem­pel i sam­band med en sagos­tund. 
  • Ett litet barn behö­ver en så enkel och kort förkla­ring som möj­ligt. 
  • Var lyhörd för even­tuel­la frå­gor från bar­net. 
  • Var sen­si­tiv bet­räf­fan­de bar­nets käns­lor och reak­tio­ner. 
  • Det är också möj­ligt att framfö­ra saken i form av en berät­tel­se eller i sago­form. Barn kom­mer bätt­re ihåg sådant som berät­tas som en saga. Ta hjälp av sagoböc­ker och pekböc­ker. 
  • Det går inte att miss­lyc­kas med det du berät­tar, och du kan åter­kom­ma till saken om och om igen. 
Att berätta för ett litet barn                           
  • Berät­ta san­nin­gen, men bara så myc­ket fak­ta som bar­net behö­ver. Ta som regel att ge så enkla svar som möj­ligt på bar­nets frå­gor. 
  • Anpas­sa det du berät­tar enligt bar­nets ålder och utveckligss­ta­dium, läm­na detal­jer till en sena­re tid­punkt. 
  • Berät­ta för ditt barn hur vik­tigt det här är för dig. Ta bar­nets frå­gor och svar på all­var och upp­munt­ra bar­net att stäl­la fle­ra frå­gor. 
  • För­sä­kra dig om att bar­net förstår att det inte är frå­ga om en hem­lig­het. 
  • Ta vid lämpligt tillfäl­le upp ämnet igen och dub­bel­kol­la att bar­net har förstått vad det var ni pra­ta­de om. 
Att beakta när du berättar för ett barn i skolåldern                                                                          
  • Sam­ta­let kan inle­das med att tala om att famil­jer kan se ut på mån­ga oli­ka sätt. Antagli­gen har bar­net redan egna erfa­ren­he­ter av det­ta. 
  • Möj­ligt­vis behand­las oli­ka släkts­kaps­re­la­tio­ner, släktt­räd osv i sko­lan. I sam­band med det kan det vara lämpligt att ta upp ämnet med bar­net. Det kan vara bra att infor­me­ra lära­ren så att det inte kom­mer som en över­rask­ning om bar­net själv näm­ner sin bakgrund som dona­tors­barn. 
  •  Hur bar­nen förhål­ler sig till saken varie­rar. En del påver­kas näs­tan inte alls, andra kan vara myc­ket nyfik­na. Det finns också de som genast bör­jar fun­de­ra på om de even­tuellt har några sys­kon. 
Att beakta när du berättar för en ung/vuxen person                                                    
  • Berät­ta på ett sådant sätt att den unga förstår att det inte är något att skäm­mas över. 
  • Var ange­lä­gen om att den unga förstår att det­ta fak­tum inte på något sätt förän­drar vem hen är: Hen är sam­ma män­nis­ka som tidi­ga­re och till­hör sam­ma familj som förut. 
  • Ton­fal­let har stor bety­del­se. Beto­na att det­ta inte är någon hem­lig­het. 
  • För­be­red dig på att berät­ta varför du så län­ge har hem­lighål­lit saken. 
  • Var till­gänglig för den unga som stöd för hens grubblerier. 

 

Barnens tankar om sitt eget ursprung 

Störs­ta delen av bar­nen förhål­ler sig neut­ralt eller posi­tivt till sin bak­rund; de upple­ver att de har varit särs­kilt öns­ka­de och efter­läng­ta­de. Särs­kilt de barn som upple­ver att de all­tid känt till sin bakgrund och som har ett nära förhål­lan­de till sina föräl­drar tyc­ker att det att de bli­vit till med hjälp av en könscells­do­na­tor är neut­ralt och helt ok. De ung­do­mar som har fått veta om sitt ursprung först efter 18-års­da­gen bes­kri­ver käns­lor av ils­ka, bedrä­ge­ri och bes­tört­ning ofta­re än de som tidigt har fått vets­kap om sitt ursprung. 

Barnens sätt att förhålla sig till könscellsdonatorn 

Mån­ga under­sök­nin­gar visar att det främs­ta moti­vet för att få reda på dona­torns iden­ti­tet är nyfi­ken­het; man vill veta vem dona­torn är. För bar­nen har det varit vik­tigt att få infor­ma­tion angåen­de dona­torns utseen­de, karak­tärs­drag och häl­so­tillstånd; ofta är bar­nen också nyfik­na på att veta om dona­torn har barn. De som bli­vit till via dona­tions­be­hand­lin­gar har ett behov att kän­na till den gene­tis­ka släk­tens häl­so­his­to­ria för att kun­na veta något om sin egen (och de egna bar­nens) benä­gen­het att ins­juk­na i vis­sa ärft­li­ga sjuk­do­mar. Bar­nen har förkla­rat att detal­je­ra­de upp­gif­ter om dona­torn hjäl­per dem att bil­da en mer hel­hets­mäs­sig själv­bild.                    . 

Lagen om assisterad befruktning ger barnet rätt till information 

Fin­lands lag om assis­te­rad befrukt­ning träd­de i kraft 2007. I enlig­het med kon­ven­tio­nen om bar­nets rät­tig­he­ter utgår lagen från bar­nets bäs­ta och tryg­gar bar­nets rätt att kän­na till sitt ursprung. Enligt lagen om assis­te­rad befrukt­ning ska barn­lös­hetskli­ni­ken som har tagit emot en dona­tion vida­re­be­for­dra könscells­do­na­torns per­so­nupp­gif­ter till Val­vi­ras regis­ter över dona­to­rer. Val­vi­ra upprätthål­ler det så kal­la­de Luo­te­ri-regi­stret för done­ra­de könscel­ler och embry­on som används för assis­te­rad befrukt­ning.                       

I registret sparas: 
  • Dona­torns namn och per­son­num­mer 
  • Dona­torns kod­num­mer 
  • Samtyc­ke röran­de iden­ti­fie­ring av faders­kap och åter­kal­lan­de av samtycke
  • Om det är frå­ga om spermie/ägg/ eller embry­odo­na­tion 

Efter sin 18-års­dag har bar­net rätt till infor­ma­tion om dona­torns iden­ti­tet. Kli­ni­ken är skyl­dig att ge bar­net infor­ma­tion angåen­de dona­torn också i de fall då bar­nets föräl­drar inte ger sitt sam­tyc­ke. De förs­ta bar­nen som fötts till följd av assis­te­rad befrukt­ning enligt lagen som stif­ta­des 2007 fyl­ler 18 år 2025. 

Obs! Även om dona­torn skul­le ha varit ano­nym är det bra om föräl­dern visar int­res­se att vara redo att utre­da saken till­sam­mans med bar­net. Utred­ning­sar­be­tet kan inle­das med att gemen­samt fun­de­ra på vil­ka egens­ka­per bar­net kan ha ärvt av dona­torn. Till­sam­mans med bar­net kan det också vara int­res­sant att fun­de­ra på vil­ka drag som bar­net ärvt av sina föräl­drar. 

Dona­torn har inga rät­tig­he­ter eller skyl­dig­he­ter gen­te­mot bar­net. Dona­torn kan hel­ler inte få reda på vem mot­ta­ga­ren eller mot­ta­gar­pa­ret är. Mot­ta­ga­ren av dona­tio­nen (föräldern)har inte rätt att få reda på dona­torns iden­ti­tet.